mydrugisbieber

När jag kom ut på gatan igen såg jag Sarah sitta på en parkbänk med ansiktet mot mobilen. Jag njöt av den kalla brisen som mötte mig och jag tog flera djupa andetag. Jag hade klarat det, eller jag hade i alla fall klarat en audition. Jag ökade på stegen och började gå mot Sarahs håll.
Jag satte mig ner på bänken brevid henne och hon kollade upp för att möta min blick.

 

- How did it go? You nailed it, right? frågade hon förväntansfullt.

- I don't know, these girls are so good!

- Sweetie, I have never ever seen anyone dance like you. These girls are nothing but spoiled barbies with expensive clothes and hair extension. You're the real deal.

Jag log lite och kramade om henne. Hon log stort som hon fått världens bästa idé.

- Let's go shopping, we have to celebrate!

- You know I don't have any money, sa jag trött.

- And who said we need any?

Vi började promenera bort mot gallerian och 10 minuter senare stod vi utan för Banana Republics. Banana republics alltid lika glamourösa skyltfönster störde mig. Jag avskydde att se alla människor gå omkring och köpa vad dom än ville medan man själv knappt hade pengar till mat. Sarah tog mig i armen och drog med mig in. Vi kollade runt bland alla kläderna och det kändes som om jag befann mig i en supermodells garderob. Jag dog lite varje gång jag tittade på en prislapp och upptäckte att en av tröjorna kostade 200 $. Jag suckade tungt och la tillbaka den bland alla andra. Hur ska det gå med dem människor som inte kan slänga pengar omkring sig? Ja, vi får väl gå omkring i kläder från second hand.

- You're going to try that one, sa Sarah med en blick på tröjan jag precis lagt ifrån mig.

- No, sa jag, I can't.

Jag var rädd att om jag skulle prova den så skulle jag bli ledsen och deprimerad över att jag inte skulle ha råd. Sen skulle jag gå runt i evigheters evigheter och tänka på tillfällen när jag skulle kunna ha på mig den. Men det skulle ju ändå aldrig hända, så jag kan ju sluta tänka på det nu. Jag hann knappt reagera innan Sarah nöp mig i sidan. 

- Run, sa hon snabbt innan hon kastade sig genom affären med tröjan i ena handen och jag var inte långt efter.

Jag kunde höra hur någon skrek i bakgrunden, men mitt hjärta dunkande i mina öron och dämpade ljudet. Alarmets pip var öronbedövande men det blev svagare ju längre vi sprang. Sarah vek av vid ett hörn och jag följde efter. Hon stog och pustade högt, lutad mot väggen. Våra blickar möttes och vi brast ut i skratt.

Några timmar senare satt jag hemma i mitt rum och spelade på gitarren. Jag sjöng med i texten, men tyst så han inte skulle klaga. Men tydligen var jag inte tyst nog, för dörren smälldes upp och han stog där i dörröppningen, rödögd och flåsande.

 

- Stop that fucking noise! It gives me a headache.

- Sorry, viskade jag fram.

Mitt grepp om gitarren hårdnade. Jag tittade ner i marken och tryckte den emot mig. Jag skulle inte bli överraskad om han skulle rycka den ur mina händer och kastade ut den genom fönstret.

- Where's the money?! sa han och kliade sig på magen.

- On the table, sa jag tyst.

- What did you say?

- On the table, sa jag högre den här gången.

Han grymtade till, smällde igen dörren och stegade ut till köket där månadens lön från mitt jobb skulle ligga. Vad han inte vet är att jag hade tagit ungefär hälften av allt för att spara till mat och andra nödvändiga saker. Jag vet att om han skulle få allt så super han bara bort det. Jag strök med hande över halsen på gitarren innan jag la ner den i fodralet.

Två veckor senare kom det jag gått och längtat efter hur länge som helst, men aldrig riktigt vågat hoppats på.

Jag kom hem från jobbet vid fyra tiden och Tempus kom direkt fram och jamade klagande över att han inte fått mat än. Jag log och stök hans päls när jag tagit av mig skorna. Jag gick bort till köket och hällde upp mat i hans skål. Han började att äta innan jag ens hunnit ställa ner den på golvet.

Jag gick till mitt rum och tog ett skissblock med mig till den lilla fönsterplatsen. Jag satt och funderade medan molnen började att täcka den annars klara himlen. Tempus kom och hoppade upp brevid mig och jag började att teckan hans nos och ögon. Efter drygt en timme hörde jag hur någon öppnade brevinkastet. Mitt hjärta fladdrade till och jag började att andas snabbare när jag skyndade till hallen. Jag plockade upp kuvertet och gick in i köket för att sätta mig vid köksbordet. Jag pillade upp kuvertet och höll andan när jag läste dem första raderna.

"You did a good job at the audition the 19/6. In consideration, it has decided that you Selin Juliet Lyons has been selected to become one of the dancers at Movement Direction. You will be contacted when needed."

Jag hade nu helt glömt bort att andas. Glädjeruset sköt igenom mig och det kändes som att mitt hjärta var påväg att jobba sig ut ur min bröstkorg. Efter något som måste varit flera minuter tvingade jag ner luft i mina lungor. Utan att tänka mig för skrek jag rakt ut. Snabbt satte jag handen för munnen och blev stilla. Jag bad en tyst bön att han inte hört, och som svar på min bön hörde jag en hög snarkning från den stängda dörren. Jag la omsorgsfullt ner brevet i kuvertet igen och tassade in på mitt rum. Jag slet upp väskan från golvet och fiskade fram min gamla mobil som var tejpad för att hålla ihop. Jag slog Sarahs nummer och klickade på den gröna luren. Hon svarade efter bara någon signal och jag fick bråttom att berätta den stora nyheten.

- Hello? This is Sarah.
- Sarah, I'm in! skrek jag i telefonen men tystnade snabbt ner mig själv när jag tänkte på pappa.
- What? What do you mean?
- Sarah stop being so blond! I AM IN!
- Oh my dear god. You mean that you're in as in you are in?
- Yes.

Vad hon sa sen vet jag inte riktigt. Det var något som "What the fuck? Oh holy shit this is crazy!". Men det var svårt att veta mellan skriken och alla "Oh gash". Jag skrattade lite och kände hur min egen glädje bubblade upp igen. Vi pratade en stund och när vi lagt på visade klockan på halv sex.

Jag gick ut till köket och började att laga middag, idag blev det makaroner och ost. Jag ställde en ångande skål på den tomma platsen mittemot mig och en framför min egen stol. Jag gick försiktigt bort till pappas sovrum och knackade på dörren. När ingen svarade öppnade jag försiktig upp den. Han låg i sin säng i en hög med täcken, kläder och tomma flaskor. Jag ryggade lite för lukten men
stod kvar.

- Brady, dinner's ready, sa jag lågt.

Jag sa aldrig pappa till honom. Han har aldrig varit som en pappa för mig. I huvudet kanske jag tänker pappa, men aldrig att jag skulle säga det. Till svar fick jag ett mumlande så jag stängde dörren och gick tillbaka till köket. Tempus satt på bordet och väntade på att jag skulle komma tillbaka. Han höll mig sällskap medan jag tyst år maten. När jag var färdig diskade jag min disk och tog med mig Tempus till mitt rum.

Jag tog fram mina gamla balettskor och snörde på dem och började med att göra några uppvärminingsövningar. När jag kände mig tillräckligt mjuk i lederna gick jag upp på tå och hittade balansen. Jag gjorde en tre-varvs piruett, men det var svårt att få plats i det lilla rummet. Efter att ha slagit i knäna och huvudet upprepade gånger gav jag upp. Det var ett tag sen jag gick på skolans special pogram med inriktninga för dans. Jag har aldrig haft råd att gå på lektioner, men vad jag visste så var vår skolas lärare riktigt bra. Även fast jag bara var 14 och det var menat att jag skulle gå med dem andra 96:orna så gick jag med sistaårseleverna både i dans och skola. Skolan hade varit en slags tillflykt, där kunde jag vara någon annan.

Bara någon timme senare samma kväll var det någon som ringde min mobil. Jag kände inte igen numret men svarade ändå.

- Hello? sa jag misstänksamt.

- Yes, hello my name is Charlie Parkins. I'm searching for Selin, Selin Lyons?

- Yes that's me.

- I'm calling to talk to you about Movement Direction. We actually have job coming up just tomorrow if you're interested?

- Yes, of course.

- It's like this. We have many dancers in our company. When a job comes up, everyone that's interested can come and do another audition. Then they can chose who they want to work for them.

 

Han gav mig en adress där jag skulle komma förbi imorgon för att få veta mer om det här jobbet och göra auditionen. När vi lagt på kunde jag knappt fatta att jag verkligen hade ett jobb. Ett jobb där jag skulle käna mer än 5 dollar i timmen även fast jag jobbade fem timmar varje dag om inte mer, fem dagar i veckan. Jag la ifrån mig telefonen och gjorde iordning mig för natten. Precis innan jag somnade kunde jag höra hur ytterdörren small igen och jag log för mig själv. Nu ska jag fixa mitt liv, och jag behöver inte Brady's hjälp.

Nästa dag skyndade jag direkt från jobbet på Waynes coffe till adressen jag fick. När jag kom in genom dörrarna blev jag lite förvirrad. Det fanns dörrar och korridorer överallt. Jag hade ingen aning om vart jag skulle gå. En kille i svarta byxor och tröja med tryck gick förbi mig och jag såg min chans att fråga om hjälp.

- Exuse me? sa jag snabbt innan han hann gå vidare.

När han vände sig om upptäckte jag att det var Nate. Hans ansikte sprack upp i ett brett leénde.

- Hey! Selin, right?

- Yeah, jag nickade och log tillbaka, Hi Nate.

- So what can I help you with?

- I'm looking for this room. I was like suppose to audition for this job.

- Oh, I know what you mean. I was just going there, come on!

Jag följde efter honom genom korridoren och han stannade framför en grupp med tjejer. Igen, kände jag mig så annorlunda mot alla andra där dom gick omkring med sina dyra kläder. Jag tänkte inte mer på det utan satte upp mitt blonda, långa hår och började att stretcha istället. Tio minuter senare kom en man jag inte kände igen och ställde sig brevid Nate. Han harklade sig och alla tystnade innan han började prata.

- Hello everyone. My name is Scooter braun. Today you're auditioning to get involved in an upcoming music video with Justin Bieber.

Alla tjejer började att skrika, jag fattade inte att dem orkade. Scooter skrattade lite och gav mig en snabb blick. Jag stog bara tyst och stilla och tittade på Scooter medan han väntade på att skriken skulle upphöra. Han såg liktsom nöjd ut på något sätt. Som om det var hans förtjänst att flickorna började att skrika sådär. Nate tystade tjejerna och Scooter började att prata igen.

- The song is called Somebody to Love, I do not know if everyone has heard it but, hey Nate, play it now and see what they think.

Nate nickade och satte på stereon. Vissa började att dansa smått men jag gjorde ingentig. Jag hade hört den förut och den var verkligen bra. När låte var slut applåderade några. Sen började Nate visa oss några dans steg och vi övade lite till låten. När det var över ställde sig Scooter med ett papper brevid Nate.

- This is the list of which of you who have been chosen. A letter will come to you all about the information. Awesome work everyone.

Han satte upp listan på väggen. Alla började att trängas för att komma fram. Jag satte mig vid väggen brevid min väska och drack vatten. Jag orkar inte stå där framme och trängas bland alla. En tjej klampade argt ut med sin kompis springande efter. Jag antog att hon inte blivit vald. När alla andra gått och det bara var jag kvar gick jag fram och kollade. Jag läste namn efter namn tills jag kom till mitt eget. Selin Juliet Lyons. Jag log lite och bet mig i läppen. Jag hörde hur någon kom in i rummet, jag vände mig om och fick se Scooter.

- Hi, sa han.

- Hi.

- You're a really good dancer, I'm glad you came here, sa han och nickade mot listan, we need people like you.

Jag nickade och log medan jag mumlade fram ett tack. Jag hade alltid haft svårt att ta emot beröm. Han granskade mig och gav mig en klapp på axeln.

-See you later.

Jag nickade snabbt igen och gick ut genom dörren. Jag kunde inte hjälpa att le. Det här skulle bli mitt första jobb som jag kanske skulle börja gilla. Om inte älska. Jag måste ringa Sarah.

 

Några dagar passerade innan brevet kom. När jag tillslut höll det i min hand höll jag på att tappa andan när jag läste att vi skulle till Kalifornien.

Jag satt ner vid det slitna, fula matbordet i mitt och min pappas kök i den lilla skräpiga lägenheten som jag bott hela mitt liv i. Framför mig låg en blankett med tomma fält där information om.. Ja, mig ska stå. Jag tog upp pennan i handen och började läsa på papprena.

"Please fill in the following lines then leave the form to the personal at The Dance Academy at the audition date. You have to be 16-21 years old to get a work. At least 6 years of experience of street dancing is needed."

Under texten stod flera datum då auditioner skulle vara. En av dem hande jag markerat med en gul markeringspenna. Den 19/6 var dagen då jag skulle på audition för att få vara dansare för kommande musikvideos, uppträdanden, flashmobs och allt möjligt som behövde dans. Jag kastade en snabb blick på almenackan som hängde på kylskåpet. Torsdag den 17 juni. Jag tog ett djupt andetag och började fylla i dem tomma platserna på formuläret.

Name: Selin Juliet Lyons

Age: 16

Address: E water St Greenville Ohio

Experience: 8 years of dancing.

Dance syle: Hip-hop, street, ballet, tango, flamenco and salsa

Jag läste igenom det jag skrivit och mitt samvete sjönk. Jag var inte 16 år, jag var bara 14. Men jag behöver det här. Jag vill det här. Jag och min alkoholmissbrukande pappa bor i en trång lägenhet. Vi lever på bidrag och ligger på gränsen till att hamna på gatan. Jag har gjort hemska saker för att samla ihop pengar. Saker som ingen någonsin borde behöva göra, allt för att min egen pappa inte kan skaffa sig ett jobb. Min mamma stack när jag var fyra. Jag minns knappt hennes namn och ännu mindre hur hon såg ut.

Med darrande händer fortsatte jag att fylla i fälten. När jag var färdig vek jag ihop pappret, stoppade ner det i ett kuvert och klistrade igen det. Jag knöglade ner kuvertet i min slitna väska och tassade försiktigt in till mitt rum. Klockan är nästan nio och det börjar att mörkna ute. Pappa vaknar nog snart och då är allt som vanligt. Han går upp, dricker en öl, tar på sig samma kläder som igår och dar ut på stan med killarna. Sen kommer han hem runt fyra nästa morgon, full, och ger mig spö om jag kommer ivägen för honom.

Jag bytte om till pyamas och kröp ner i sängen med en bok. Jag hade kommit in på sista kapitlet när jag hörde hur ytterdörren smällde igen och hur stegen i trapphuset långsamt bleknade bort tills det inte hördes något längre. Jag föll i en lätt sömn och vaknade när han kom hem vid fem tiden nästa morgon. Lyckligtvis måste han haft en hård natt ute för jag kom undan utan att få några slag.

Två dagar gick mycket snabbare än vad jag hade tänkt mig. Innan jag visste orden av det stod jag och Sarah i den meterlånga kön utanför huset där auditionen skulle hållas. Sarah och jag har varit vänner sedan tidernas begynnelse och det var en självklarhet att hon skulle följa med mig hit för att stötta mig. Till skillnad från mig hade Sarah stora mörkbruna lockar som räckte henne till brösten och blåa ögon. Hon är ett klart exempel på vad jag skulle kalla vacker. Fast vi är så olika passar vi ändå ihop som två pusselbitar.

- Oh my god I'm like so excited! skrek Sarah och tjejerna närmas oss gav henne konstiga blickar.
- Why? You're not even going to dance, skrattade jag.
- I know, but I'm excitet for you, you know.

Jag nickade och gick fram dem få steg som kön rört sig sen vi kom hit. Jag kände verkligen att jag inte passade in här bland alla perfekta modelltjejer med dyra märkeskläder och översminkade ansikten. Speciellt när alla kastade blickar som kunde döda åt mitt och Sarahs håll var annan sekund.

- I'm really starting to get nervous.
- Don't be! You'll own the dance floor. Just let go of all of your thoughts and breath, it will all come naturally. Come on, you know you can do this!

Jag andades ut och nickade igen. Ur vänstra fickan på mina byxor tog jag upp mitt marlboro paket och tog fram två ciggaretter. Den ena gav jag till Sara och den andra satte jag mellan mina egna läppar. Vi tände dom på samma låga från den lilla rosa tändaren. Sara tog ett djupt bloss innan hon andades ut ett måln av vit rök likt ett spöke som långsamt bleknade bort i luften. Jag såg hur avståndet från oss och dem andra ökade och kunde inte låta bli att skratta. Det var som om vi bar på någon dödlig sjukdom.

- You have to quit smoking if you get into this dance thing, sa Sarah och betraktade mig.
- Yeah, I know, svarade jag och blåste ut ett moln av rök, better do it while I can, right?

Sarah nickade och ryckte frånvarande på axlarna.

- Do you really think they will believe that you're 16? frågade hon efter en stund.

Jag funderade lite innan jag svarade. Jag hade inte tänkt den tanken ens. Men det får inte hända, dem måste tro att jag är 16 det finns inget annat altenativ.

- I hope so. I thought this out weeks ago and I need the money.
- I know. I just don't think you should have to get them yourself.
- Well, life's not fair, sa jag och skrattade lite.
- I guess not, sa hon och mosade det lilla som var kvar av ciggaretten med hennes klack.

Efter att vi stått i kön i nästan över en timme kom vi fram till éntren. En man med svart kostym stod vid dörrarna med ett block i handen.

- Okay, the ten next girls can come in now! sa han högt så att dem som stod längst fram kunde höra.

Jag passerade mannen tillsammans med fyra flickor som stod framför mig och fem bakom. Jag vinkade till Sarah som gjorde tummen upp till mig innan dörren stängdes och endast ljudet av våra steg hörden i den smala korridoren. Vi blev ledda av en kvinna i 40-års åldern fram till en stor dörr. Hon gav oss en ointresserad blick och jag fick känslan av hon hade gjort det här ganska många gånger idag.

- Okay girls! Wait here for a couple of minutes. When this door opens just go inside and start warm up. You will be informed about the rest later. Everyone hand over the forms to me.

Jag kände hur jag svettades när jag gav henne blanketten och det skulle inte förvåna mig om det hade bildats en stor pöl under mig. Hon gav mig en misstänksam blick men vände sig sedan om och gick vidare och jag kunde andas ut.

Efter bara några få minuter öppnades dörren. En grupp tjejer kom ut svettiga med sina dansskor hängandes på axlarna. Jag bet mig i läppen och klev in i rummet med resten av tjejerna som gick med mig. En vägg var klädd i stora speglar som täckte hela ytan. Bakom ett bord satt tre personer, två kvinnor och en man, som jag gissade på var dommare. Precis framför spegeln stod en man som såg ut att vara runt 25. Han hade mörkt hår och gröna ögon som granskade oss noga. Han var klädd i svarta adidas byxor och en vit tröja.

Jag la min väska åt sidan och kastade en kort blick mot spegeln. Mina gråa mjukisbyxor och magtröja verkade plötsligt så annorlunda mot dem andra tjejernas kläder. Jag som hade hoppats att jag inte skulle stå ut bland alla tjejer utseendemässigt, kunde ju sluta hoppas nu. Jag började att göra några små övningar för att mjuka upp lederna. Efter en stund gick jag ner i spagat och lutade mig framåt. Jag låg med huvudet ner mot golvet när killen med dem gröna ögonen började prata.

- Hi everyone, my name is Nate and I'll be your teatcher today. We'll start with some easy moves.

Vi ställde oss i rader bakom honom. När musiken startade var det som om allt bara försvann runtomkring mig. Jag kände bara rytmen. Försiktigt började jag att röra fötterna i takt till musiken. Nate gjorde ett steg som låg på hög nivå och det var inte alls svårt att följa honom. Dem andra tjejerna i gruppen var minst lika bra som jag och dem fina kläderna kunde inte lura en. Jag hade räknat med att det här skulle vara tjejer som var rädda att bryta sin nagel om dem tog i för hårt, men jag hade tydligen haft fel.

En halvtimme senare var jag helt slutkörd och musiken hade äntligen stoppats. Nate ställde sig i mitten av salen och klappade i händerna två gånger.

- Good job girls! This will be a hard for the judges. We'll send eatch of you a letter and you'll know if you're in or not. Thanks.

Dörren öppnades och salen tömdes på folk snabbt. Där ute stod tio nya tjejer, redo att ge allt för att få deras dröm att gå i uppfyllelse.